24 cm. Du backar först – sen ber du om mer

Du ser den. Munnen öppnas lite. Du tittar – sen tittar du igen. Du vill jämföra med underarmen, samma arn som du nyper dig i för att förstå att det verkligen är sant. Din jävla dröm som du hållit tillbaka så länge.
24 lång. 19 tjock.
-Det där… alltså… nej. Det går inte, tänker du. Och att du borde kasta in handduken. Men du stannar kvar. Du lutar dig närmare. Fingrarna drar över huden. Och du känner hur du redan börjar bli våt.

Du kanske skakar lite när du lägger dig ner. Andningen är kort, blicken osäker.
Jag viskar att vi tar det lugnt. Att du får känna, öppna dig. Att du får dra dig undan när som helst.
Men du gör inte det.
Du pressar höfterna mot mig. Du tar ett andetag och viskar: “Försök.”

Och när jag glider in – långsamt, metodiskt – och känner hur du töjer dig, hur kroppen spänner sig och släpper om vartannat, hur du biter dig i läppen och tappar ljud du inte visste fanns… då vet du att du aldrig kommer glömma det här.

Det här är inte för alla. Det här är för dig som är nyfiken, men inte säker.

Som vill känna dig liten, öppen, sedd.
Som kanske säger "nej", men menar "kanske" – och sedan "ja", med hela kroppen.

Du får respekt. Du får något som sitter kvar i flera dagar, och i minnet föralltid.

Skriv. Jag svarar alltid. Och du kommer inte glömma mig.